Gråfibbla

Gråfibbla

Pilosella

Känn igen gråfibbla på bild och anteckna dina fynd i Florapass.

Kommer snart till App Store och Google Play.

Förekomst: Mycket vanlig

Gråfibbla är ett släkte av fleråriga örter i familjen korgblommiga, kända för sina låga rosetter och gula – hos några arter orange – blomkorgar. De förekommer i öppna, soliga och ofta torra miljöer över stora delar av norra halvklotet. Man ser dem vanligen från försommar till sensommar på ängar, vägkanter och andra magra marker.

Visste du det här?

  • Gråfibbla kan föröka sig apomiktiskt (utan befruktning), vilket skapar många småarter och hybrider.
  • Hos vissa arter sitter korgarna i en gles samling, medan andra oftast har en ensam korg.

Fakta om arten

Kännetecken

Lågväxta, mattbildande örter med basal bladrosett och ofta krypande utlöpare (stoloner); stjälken är upprätt med få små blad. Bladen är hela till svagt tandade, oftast tätt håriga med grå- till vitfiltad undersida. Blomkorgar med enbart tungblommor: vanligen gula, ibland klart orange; hos vissa arter ensamma, hos andra i en gles kvast. Holkfjäll och stjälkar bär ofta grova, mörkspetsade hår. Frukten är en liten nöt med pensel (pappus) för vindspridning; växten har mjölksaft. Skiljs från maskros genom håriga holkfjäll och ofta fler korgar per stjälk, och från fibblor i Hieracium genom att gråfibbla vanligen har tydliga utlöpare.

Växtgrupp

Örtartade växter

Livsmiljö

berg och häll, moskog, äng och torrbacke, gårdar och vägkanter

Blomningstid

juni–aug.

Om livsmiljön

Trivs på torra till måttligt torra, soliga platser som ängar, betesmarker, vägkanter, sand- och grusmarker, hällmarker, skogsbryn och andra öppna ruderalmiljöer. Föredrar mager, väldränerad jord och tål ofta torka; flera arter kan bilda mattor i grästäkter och annan kortvuxen vegetation.

Källor

Text: Wikipedia (Finnish), CC BY-SA 4.0 https://fi.wikipedia.org/wiki/Voikeltanot

Upptäck också